Nej, ni får inte vara borta! Det inte inte sant... Viva & Ludde!

Viva blev min favorithäst såfort jag började på ridskolan, såfort jag såg henne så visste jag att hon var speciell. Hon var den andra hästen jag fick rida på ridskolan. En rädd liten sak var hon i allafall, men hur söt som helst. Året gick och jag blev skötare på henne. Var hos henne och skötte henne minst 1 gång i veckan! Sedan blev hon helt plötsligt halt, i många ben. Jag fortsatte och pysslade om henne och hon var jätte snäll!
Åkte till och med dit ibland på kvällarna för att jag var så orolig över henne!
Ville absolut inte att hon skulle avlivas, det var det sista jag ville här i världen.
Efter ett halvår eller mer så blev du frisk igen. Du var så snäll mot alla nybörjare som hade dig på ryggen. Jag ledde dig då en nybörjare satt på!
Jag hade dig också på Rykt KM och vi vann! :D
Tiden gick och jag blev fodervärd på Sarino så att då hade inte jag tid längre för att vara skötare, men du var fortfarande en av mina favoriter! Och nu kom den dagen då du avlivades.
Det är så hemskt hur en sån fin varelse kan dö!
I will always love you, Viva ♥


Ludde är den busiga fjordingen som är allas favorit, inget mer!
Du kommer finnas i mitt hjärta ♥


Vila i frid Viva och Ludde på trapalandas evigt gröna ängar!